HEJ DÅ! NU LÄMNAR JAG DENNA BLÖGG FÖREVIGT.

Kommer nog ha den kvar så jag kan bläddra tillbaka och titta men inte mer än så, men gråt inte vänner, jag kan ju inte avsluta denna utan att ha en ny så här har ni den:

http://ohohwellwhatever.blogspot.com/

Fan, vad svårt det är att hitta på nya bloggnamn, haha. Men gå in där och bevaka och kommentera (bättre än ni gjort här, haha!)

Stay in school!

Loving you is easy
I can do it in my sleep
I dream of you so often
It's like you never leave
But you're gone below the border
With a nightmare in between
I'm sending the coyote
To bring you back to me

Where there's a fancy hotel waiting
In south San Gabriel
Where the movie madams sunbathe
The playboys para-sail
And I know you think I'm crazy
But most people they can't tell
So I'll meet you there tomorrow
If I can have you to myself

Inside the time I tried to occupy or waste
Since you've been away
It's hard our plans are stalled on calling cards
I can't see your poker face
While your voice is sounding so brave

Our Lady Guadalupe
In plaster on the wall
Joseph Smith saw Jesus in America
Well I don't know much about it
It doesn't matter much at all
Just keep your head down lady
As you travel through the dark

And if I should seem distracted
By the color of the sky
As a copper wire sunset plays a lullaby
It's just to know they've stolen
Another day from you and I
It gets me feeling low down
When the moon is fulling high

They bait the route
To take the place that's safe
That you might wait a day

A lonesome broken dawn
That finally comes
Just as I was losing faith
You keep every promise you make

Loving you is easy
I can do it in my sleep
I dream of you so often
It's like you never leave
But you're gone below the border
With a nightmare in between
So I'm sending the coyote
To bring you back to me
Yes I'm sending the coyote
To bring you back to me


Åh, en av mina internetfavvisar Kalaskorven vet liksom vad man behöver dessa dagar.

Jag ligger på soffan hemma hos mamma och pappa. Det snöar ute. Imorse snöade det och solen lyste på snön. Den glittrade då. Det var fint.

Det är dags att byta kapitel nu, men detta känns evighetslångt.

Chockfas
Reaktionsfas
Bearbetningsfas
Nyorienteringsfas

Jag står och tuggar mellan reaktionsfasen och bearbetningsfasen. Vafan, skjut mig.



Och jag drömmer om en framtid utan dig.

Ni sitter jag hemma hos mamma och pappa. Jag hamnade här ändå fast jag inte tänkte att jag skulle det, men nu känns det skönt att jag är här. Tur att mamma har massa kuckelimuckmediciner som Lotta kokat ihop och ingefära och lakritsrot. Snart kommer väl healingen fram också.

Nä, idag ska jag bada (minns inte när jag duschade sist) och bara ligga o kolla på L word <3

Jag är gladare men inte glad. Eller jo. Jag är glad för igår fick jag prata med Julia. Det är svårt att vara jätteglad eftersom hon är så långt bort bara.

Nu vispar mamma ihop blåbärssoppa till mig <3

Jag tror inte jag mår bra. Ingenstans. Hjärnan värker, hjärtat värker och inte minst så värker luftstrupen.

Hjärnan värker av skam av det som jag utsätter mig för. Detta är inte extremt, jag är inte extrem någonstans men det är extremt för mig. Vem är jag? Vad har jag gjort? Vad har jag hållt på med? Vad håller jag på med? Ni som känner mig (fan, vad jag alltid skriver så. Vem känner mig egentligen???) vet att jag inte är en extem person. Jag är ingen särskilt elak människa. Jag är rädd och försiktig. Men efter honom blev jag ett elakt, hjärtekrossande, vindrickande jävla luder. Ett jävla luder om man jämför. När jag och Robin gick skiljda vägar hade jag haft sex med två personer innan honom. Jag hade haft sex med tre personer. Nu står siffran på 13. Inte extremt. Men om man jämför. Ni hör ju själva. 10 pers sen den nionde augusti 2010.

Det känns som mitt hjärta blev kvar i Österbybruk. Det ligger där på gräsmattan i Käbboda, det ligger där och slår sakta, sakta. Det väntar på att jag ska hämta det, men jag vill inte åka till Österbybruk. Jag har varit där flera gånger sen jag flyttade därifrån den tjugofjärde oktober 2010. Jag har varit där och fått det jag trodde var kärlek. Jag har varit där och känt den vackraste kroppen jag någonsin sett mot min, fått en jävla kukjävel i mig flera gånger. säg bara att du älskar mig, jag är där på nolltid. Ett sånt jävla luder jag är. Jävla, jävla fittluder. Ett lättlurat jävla äckelhorluder. Hur fan kan man gå på samma jävla bs, ja, säkert tio gånger. Tio gånger har du blåst mig, fått mig att tro något, säkert tio gånger har jag gråtit tills tårarna tagit slut. Äh, en flaska vin och lite till och en ny kuk så har det varit bra. Tills du sagt att du älskar mig ännu en gång. Samma jävla nedåtågende spiral. Å andra sidan, jag har knullat folk "bakom hans rygg", flera stycken, jag har skrivit kärlekssms till honom och samma kväll hånglat med fyra olika människor.

Jag har träffat många människor, jag har trott att jag kanske kan tycka om någon, hitta någon som kan ta Robins plats. Hela jävla hösten och vintern har ständigt bestått av en jävla jakt på någon. Kanske någon jag kan ta till min och ha förhållande med på Facebook så Robin kanske skulle se om han mot all förmodan gick in på min Facebook. Då kunde han se. Hon har gått vidare, jag betyder inte ett jävla skit för henne längre, jag är INGENTING. Men det har aldrig blivit så. Jag har kysst många, trodde just han eller hon skulle bli den. Jag har nästan tvingat mig själv. Jag måste bli kär. Never happens.

Jag är så jävla trött på allt, på alla. Nej, inte mina vänner. Ni är de enda som består. Det enda rena här i världen. Jag är bara rädd att nån ska ta i mig, rädd att jag ska bli äcklad och avskräckt. För vet ni, för varenda en som har tagit mig på brösten, kysst mig på halsen, tagit mig på fittan, destå mer jävla äcklad och rädd har jag blivit för varenda människa. Jag är rädd att någon ska ta på mig. Jag vill inte det. Det enda jag vill är att ligga i någons knä, bli smekt i håret eller på ryggen.

Satt bredvid en kille på en krog. Lagom söt kille. Lång och smal. Kunde varit perfekt. Isabelle sa att han tittade på mig hela kvällen, jag märkte det också, han tittade på mig och log stort. Kände bara äckel och jävla avsky. Titta inte på mig, jag kommer aldrig ta emot din äckliga kuk i min vidriga fitta. Snälla, ta inte i mig. Han tog inte i mig vad jag minns. Han försökte hålla om mig ett tag men jag satt bara där och gungade i mitt världsfrånvända jag och gnuggade händerna mot låren. Tur att han inte tog i mig, då hade jag kanske varit tvungen att hångla med honom. Jag gick och la mig istället fast jag var så rädd att någon skulle komma in i mitt rum och ta på mig så jag sa åt Isabelle att se till så ingen kom in i mitt rum. (Fan, vad jag hatar att inte ha kontroll). Fan, jag vill alltid ha någon som kan rädda mig, ställa sig emellan mig och de andra äckliga som vill åt mig.

Har ni tänkt på det, vänner. Nästan varenda en av er räddar mig från äckel och otäckheter. Vet ni hur mycket jag uppskattar det? Åh, fan vad jag älskar er. "Akta Matilda! Hon är liten!" ropade Emelie en gång när hon, jag, Robin och Andreas var på spökjakt och blev rädda och sprang. Tänk om någon hade varit där när jag träffade Jonas. Tänk om någon hade sagt "Akta Matilda! Hon är liten!" till honom. Undra vem jag hade varit då idag. Jag tror inte jag hade varit lika äcklad av varenda människa om han aldrig tagit i mig. Men ni kan ju inte alltid vara där jag behöver er. Jag måste ju ta ansvar för mina egna tokigheter. Jag vet inte hur man gör bara. Jag har försökt men det går ju bara åt helvete. Det har ju flera av er bevittnat.

Fuck, vill inte vara ensam längre. Ni verkar ha det så jävla idylliskt. Ni verkar vara så lyckliga. Jag vill också vara lycklig. Jag får för mig att den enda som kan göra mig hel är Robin, jag tror att han är min andra halva men ingen håller med. Varför tror jag att någon som gjort mig så illa är min andra halva? Jag tror att Robin är svaret på alla mina frågor, eller så är Julia det. Julia, åh vackra lilla söta Julia. Kan någon hämta hit henne? Kanske är det hon som är svaret på alla mina frågor?


Jag kan inte bädda in äcklelkukgrejen från Youtube så håll till godo med denna. Lyssna. Den är fin. http://www.youtube.com/watch?v=wzjYRWRKb_Y

Undrar vad vi ska göra idag. Har inte varit utanför dörren än fastän jag var uppe så tidigt, haha. Vi har inte kommit på vad vi ska ägna oss åt idag. Jag hade tänkt att åka till Gävle men jag har fan ingen lust med det. Har inte råd heller. Eller, jag har säkert råd men jag har inte råd att prioritera det. Fast mest av allt har jag ingen som helst lust. Vi tänkte bara sällskapa lite med Emelie och så, tror jag. Det verkar sådär lagom ansträngande.

La mig i sängen nyss, blev helt jävla mordtrött helt plötsligt. Sugen på att sova en timme eller två. Kanske lär dra ner på systemet först och köpa vin. Eller vill jag verkligen dricka vin? Nej, det vill jag ju faktiskt inte. Jag köper hellre en flaska med Cola Light i så fall.

By the way så är jag otroligt godissugen. Lööösgoooodiiiissss.... Fast jag vet att det ändå inte är särskilt gott när jag köper. Måste skärpa mig.

Har gått upp 8 hg av de 1,5 som jag gick ner. Haha. FAIL. Känner mig som världens tjockis :(

Hur fan kan jag vara hungrig nu? Vi åt middag strax innan elva igår kväll, åt fruktsallad vid ett-halvtvåtiden men ändå är jag jättehungrig nu?

Anyways, vaknade av att det var så ljust i mitt rum. Tittade ut och vad skådade mitt norra öga? Jo, sol och blå himmel. Tänkte ladda upp med en kopp te och lite Internetutforskning (och invänta Isabelles uppvaknande) innan en trevlig promenad i det fina vädret.

Jag har väldigt ont i magen, det beror nog bestämt på frukten vi goffade i oss igår... Har nästan lite dåligt samvete, även om det "bara" är frukt.

Usch, nu ser jag min leverfläck på läppen. Det speglar sig i datorskärmen och det första man ser är den där fula, sneda jävla leverfläcken. Det ser ut som att den ska sprängas. Usch.



'Ni ser ju anknäbben där. Blä.

Jag är så trött, så trött så jag dööööör. Var tvingad att fortsätta tvättiden för att allt inte var torrt. Drygt. Det blir dock skönare att gå och lägga sig sen, när jag är riktigt jävla mordtrött.

Vi har ätit fruktsalladen nu, den var skitgod. Vi köpte mörk choklad och nötter idag också som vi skulle äta, men vi har tagit en varsin ruta choklad och inte rört nötterna! Älskar att man kan hålla sig från att frossa även fast man har massa gött hemma.

Inatt vill jag skicka en särskild hälsning till min allvarligt sockerberoende älskling BETTAN <3



Visst är jag snygg? :) Funderar starkt på de där jeansmjukisarna. Älskar dem. Sa jag att jag köpte en ny jacka förresten? Eheh... Hittade ju min drömjacka på Carlings, var ju tvingad att köpa den. Tar bild på'n imorn så får ni se vilken skönhet...

Hej lillbloggen.
Nu skriver jag igen.
Jag ligger här och är vaken än, faktiskt så har jag tvättid fram till midnatt. Jag och Isabelle har precis ätit middag, ehe. Fetaost- och soltorkade tomaterfylld kycklingfilé med ugnsgrönsaker och egenhändigt ihopvevad vitlökssås. Mucho nice. Till förrätt åt vi avokado och skagenröra. Vi har gjort efterrätt i form av fruktsallad (ja, vi vet att det är fusk) som ska avnjutas med grädde. Frågan är ju när man ska orka äta den. Lär vara vakna hela natten ju.

Kan ju meddela att Isabelle har gått ner två kilo, är mäkta stolt! Hon har varit jätteduktig hela veckan fastän hon tjatat om sina geléhallon ;) Jag själv däremot verkar inte ha varit särskilt duktig. Vågen visade 67,1 idag med mjukisar och linne efter frukost. Å andra sidan fuskade jag järnet förra helgen. Den här helgen är det skärpning. Det är inte värt det, jag måste tänka på det... Imorgon blir det nog en pava rödtjut i alla fall, det får bli mitt lördagsgodis :) Men det är ju tillåtet också. Blir ju dock lite fusk idag i och med fruktsalladen.

Fan, ser ut som ett jävla monster med den där fula jävla vageln på ögat (för att uttrycka mig milt)... För en vecka sen hade jag en på samma öga fast på ett annat ställe. What's the point liksom..?

Jag längtar tills vågen står på 56 kilo igen... Eller helst 50. Nej förresten. Skärpning. Eller äh. Jag längtar tills jag har ett midjemått på 70 och KÄNNER mig nöjd med kroppen.

Fyfan i helvete så jävla less jag är på att vara sjuk. Jag har varit sjuk i ett dygn och börjar redan bli helt jävla mordless på det. Jag vill vara full med energi, helt jävla sprudlande vill jag vara! Fast det är jag ju aldrig ändå.

Har varit på uselt humör idag i alla fall, men försökt att stila till mig eftersom Isabelle är här haha. Det har varit ett jävla projekt att försöka ordna med massa skit idag. Jag hade ju tänkt att åka hem till mamma och pappa, men skitvädret ställer ju till det. Jag behöver tvätta och jag vet inte hur man tvättar här så jag tänkte tvätta hos mamma o pappa... MEEEEEEEEEEEEEEEN, jag orkar inte släpa all jävla äckeltvätt på buss och tåg. Jag vill ju åka hem till Hållnäs också och vila lungorna lite liksom. Men ingen vill hämta (ja, jag är bortskämd ibland). Men nu slutade jag vara lite sur ändå och bokade tvättid (hur svårt kan det vara?), dock mellan 21-00 ikväll, haha. Tvingade nästan Isabelle att vara kvar här, lockade henne med lite fruktsallad och nötter, haha :)

Frågan är vad vi ska äta till middag, ingen av oss är hungriga eftersom vi åt super LCHF-lunch vid tolv. Jag tror jag röstar för en blodig jävla ryggbiffbit. Med bearnaise. Och fetaostsallad. Och varma grönsaker. Eller. Äh, vi får la se.

Hej, min älsklingsblogg!
Det var länge sen, minst fyra dagar sen tror jag!

Nu sitter jag här i köket vid vårat rangliga köksbord, jag och Isabelle har precis ätit oss mätta på god LCHF-mat. Biffar med ost inuti och inrullade med bacon och en fet jävla gräddsås. Ni kan inte ana så gott det var.

Jag tror jag kommer bli psykotisk. Vi har tittat på Charlie the Unicorn, något som jag missat. Jag är ju dock inte så himla bra på att snappa upp Youtube-hypar. Inga andra hypar heller för den delen, jag är alltid ett halvår eller mer efter eller så är jag ett halvår eller mer före. Jag kommer ockå bli psykotisk för vi har tittat på Paranormal Activity 2. Jag hatar ju såna filmer, ändå utsätter jag mig för dem. Typiskt mig att utsätta mig själv för sånt jag hatar.

Anyways.

Jag är sjuk. Jag har blivit förkyld, det slickar. Slemmet sitter väl nere i bronkhelvetena, det känns så, det gör ont i bröstet, tjockt som fan men inget kommer upp. Eeeew. Haha. Jag är snorig och täppt också, men jag lovar att det inte blir bättre för att det röks inne här hemma. Jag är nog en liten allergiker trots allt, fast alla kanske reagerar med att bli snoriga av passiv rökning.

Fan vilka brainless saker jag kommer med, men jag vet inte vad jag ska skriva. Jag är så jävla trött på allt, känner jag. Jag funderar om min yrsel är ångestyrsel? Jag har förresten bokat tid hos läkare den 22/2, ska fråga om gastric bypass. Haha, nej. Jag ljög. Jag ska kolla upp varför jag är så overkligt trött, varför jag har yrsel, mina stora leverfläckar, varför jag har konstant lock i öronen och varför det smäller och knakar i mina leder. Jag sitter alltid och somnar på jobbet (och hela veckan på nästan varje föreläsning), är nästan alltid snurrig i huvudet, min leverfläck på läppen är så groteskt stor, ful och har växt så himla mycket de senaste åren... Lock i öronen har jag haft i över två år, tror jag. Jag kan inte sjunga för locket släpper och kommer tillbaka, det går liksom inte. Jag hör skitdåligt. Jag kan knappt träna för det smäller i lederna på mig, jag knakar ju jämt när jag går, det bara smäller.  Jag har alltid tänkt att "det här är inte på riktigt, tänk bort det", men man blir fan rädd när man tänker på alla diffusa symtom som kan vara nåt seriöst. Nej, jag är inte hypokondrisk nu. Har jag nåt fel så vill jag ju gärna behandla det. Jag är trött på ångest också, jag önskar de ville skriva ut lite lugnande. Eller ja, varför då egentligen. Sist jag tog två Atarax hjälpte de inte ett skit. Samma mordångest.

Oj, så mycket dravel det blev. Nu ska jag krypa ner bredvid Isabelle och titta på film... Hoppas dagen imorgon blir bra och att jag slutar vara så skruttig och ynklig.

Ps. Nej, jag och Isabelle är inte ett par. Jag är inte kär eller ihop med nån av mina vänner. Just so you know. Ds.



Vad tycker ni om mina mörka ögonbryn? Hiss eller diss? HAHA.

alltså. jag vet inte var jag ska ta vägen.

Fy fan vilken jävla mordångest jag har.

ah. det är så jävla jobbigt att aldrig veta vad man vill göra.

jag vaknade nyss. hähä. det bästa som finns och som är en sån fantastiskt lyx är att sova tills man bara vaknar. inget alarm eller nåt.

jag trodde inte att jag var hungrig, men nu var jag det ändå. tror det blir frulle och ett avsnitt l word innan jag sätter igång med städningen. tess sover nog än så det kanske inte är så schysst att dra fram dammsugarn nu direkt.